image003

Precis vad jag befarade...

Chanell Chanell

Som jag skrev i mitt senaste inlägg så anade jag oråd och mycket riktigt hade jag rätt, skit också. Den där magkänslan tar knäcken på mig. :( Eftermiddag och Chanell börjar att föla mitt på eftermiddagen i hagen, konstaterar ganska direkt att det intestod rätt till. Fick in hästen i stallet och kände bara framben men inget huvud, hur långt in jag än kände fanns det bara framben. Pratade med Tony på telefon och fick beskedet att det var inget att göra åt utan att vi inte skulle få ut fölet när huvudet var slaget bakåt mot kroppen. Stefan och jag fattade ett snabbt beslut om att avliva Chanell eftersom hon hade mycket ont och höll på att förblöda samtidigt som vi ville försöka rädda fölet, sagt och gjort en snabb avlivning och ut med fölet. 
För att göra en mycket jobbig historia kort så levde den lilla (som inte var så liten, suck) och var väldigt levnadskraftig, duktig på att äta men tyvärr så var hon för stor och för krokig i halsen så att hon dog för oss efter 2 dygn. Så här i efterhand så känns det helt okej det vi gjorde eftersom vi inte visste om hon var 100 %  eller inte, det hade känts värre om vi inte hade försökt.

Nu har jag tyvärr förlorat min fina Chanell samt ett föl som jag såg fram emot att följa, men livet har sina egna vägar och det verkar som om vi för det mesta inte kan göra så mycket åt det. :( Bara att ta nya tag, glädjas åt alla fina små föl som jag fått i år och ta nya tag.

Och på tal om det så har jag bestämt mig för att inte betäcka mina ston i år och det
"Känns helt underbart skönt" och samtidigt väldigt befriande....

//Annethe

Kommentera gärna:

  • Lena • 14 juni 2013 19:43:32
    Beklagar förlusterna! Blir samtidigt glad av att läsa om er; vettiga beslut och beslutsamt agerande för att undvika onödigt lidande och rädda det som eventuellt räddas kan - långt ifrån alla djurägare förmår det.

    Blogga mer och oftare! :-)

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar