image003

Baksidan av unghästutbilning.

I morgon ska jag åka in till Östersund och besöka en Naprapat, det kommer att bli en ny bekantskap för mig som jag hoppas kommer att ge mig ett nytt kapiel i mitt liv.

Efter 44 år som aktiv ryttare med den mesta fokusen på unghäst hantering och unghäst ridning säger min kropp aj, aj. Min kiropraktor säger att den är slut och kommer aldrig att bli bra igen, och det kan jag visserligen köpa med tanke på alla skador som min kropp har blivit utsatt för men om jag verkligen vill acceptera det är en annan sak. 

Hör ofta unga tjejer säga att de så gärna vill arbeta med unghästar, att de brinner för unghäst hantering mm. Jag tror egentligen inte så många riktigt förstår vilket tuff arbete det är att hantera många olika sorters hästar i olika åldrar, alla är ju inte snälla och lätthanterade och det går inte alltid som på räls. Hästar fötts inte alltid som snälla, söta och välhanterade individer utan de finns i alla olika valörer och temperamenter. 

Just nu har min kropp sagt NEJ TACK till fortsatt utövning av den ädla konsten ridning och det är nog den största anledningen till att jag är SUR, VRÅNG, OMÖJLIG och har TAPPAT LUSTEN ATT FORTSÄTTA. Men egentligen är det inte så konstigt att jag är och har !! Med en kropp som värker dag och natt och som säger aj, aj och nej tack till utövning av fysisk prestation är det kanske inte så svårt att  förstå att det inte alltid är så lätt att vara glad och positiv samt tycka det är roligt. 

Men om jag ångrar mitt liv med unghästridningen är svaret NEJ, inte för inte en enda sekund. Den rutinen och erfarenheten alla dessa år har gett mig är guld värd, synd bara att jag inte kan dela med mig av min kunskap och erfarenhet till andra. 

Men som sagt, det kanske finns ett hopp?? Vi får se i morgon om jag kommer att bli utdömd igen, fniss. :-)

//Annethe

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar